Det har börjat bli rejält mörkt ute när jag tar mina promenader på kvällarna, att sommaren är över är fakta. Den friska luften och den strålande solen på morgonen är inget att klaga över, men jag har redan börjat känna en gnutta ångest över vintermörkret som inte är långt borta.
I vanliga fall brukar jag inte känna så inför denna period, men jag tror att allt det här med pandemin och distansering gör det extra jobbigt. Detta spektakel har pågått så länge och det tär på välbefinnandet, speciellt vi med autoimuna sjukdomar som måste vara extra försiktiga.
Det gäller att ta vara på dagarna och njuta av den sista värmen och solstrålarna innan det är för sent. Jag har mina rutiner då jag går ut regelbundet, dock inte så mycket som jag skulle vilja. Jag ska försöka motivera mig till att göra en längre utflykt någon helg framöver, det hade nog gjort gott.
